Hej på er!

 

 

Nu har vi lämnat Australien och landat på Nya Zeeland.

Sista veckan i Australien spenderades i Chatswood, några kilometer utanför Sydney centrum.

Vi bodde hos några gamla vänner till Emils familj, familjen Hislop.

Under tiden i Chatswood gjorde vi inte så mycket alls. Vi var rätt slitna efter månaden i vår campervan med allt resande så vi ville bara ta det lugnt.

Vi hann dock med att åka med David(pappan i familjen) till Palm Beach där vi roade oss med lite bodysurfing.

Det var riktigt skönt att få ordentligt lagad mat igen efter många veckor med billig mat "on the road", och att få sova inomhus istället för i en bil.

 

 

Den första mars gick så planet till Nya Zeelands sydö. Vi landade i Christchurch som för två år sedan hade en riktigt stor jordbävning. Staden har fortfarande inte återhämtat sig och hela centrum är fortfarande avstängt eftersom inga hus är återuppbyggda.

I och med detta fanns det väldigt få vandrarhem kvar och som vanligt hade vi inte tänkt på att boka någonting i förväg, smarta som vi är!

Detta betydde att när vi kom fram till Christchurch Airport hade vi ingen aning om vart vi kunde bo över natten.

Som tur var lyckades en anställd på turistbyrån hitta en Holiday Park som hade extra bunkhouses som de vanligtvis inte använde, men nu öppnades det upp för vår skull. Riktigt bra Nyazeeländsk gästvänlighet där!

I samma veva hann vi med att boka en bil att ta oss runt med. Denna gången blev det inte en stor campervan utan en kombibil. Den går att sova i, men det är i princip allt den är duglig till. Vi fick ett väldigt bra pris på den dock, så vi sparar in en del pengar!

 

 

Efter två nätter i Christchurch där vi hann med att besöka en Chinese lantern festival(Firande av det kinesiska nyåret) åkte vi vidare. I och med jordbävningsskadorna fanns det ingenting att göra i Christchurch, som annars brukade vara en hyfsat stor stad.

 

 

Första stoppet på vår väg söderut blev Timaru. Timaru är en liten hamnstad som var väldigt trevlig att vara i. Vi hann med mycket träning i den enormt vackra parken som låg i utkanten av centrum.

Efter Timaru åkte vi vidare ner mot Dunedin, en av de större städerna på Nya Zeeland och den största på södra ön.

Dunedin, som för övrigt uttalas "Duniden" av nyazeeländarna, var ett ställe vi verkligen tyckte om. Det fanns ett 20-tal barer väldigt centrerat i mitten av staden och de flesta barerna var fullpackade varje kväll. Detta tog vi självklart tillvara på och såg till att gå ut och uppleva Dunedins uteliv. Vi hann också med att gå på bio, tre dagar i rad! Det var kanske lite extremt men vi var riktigt biosugna.

Det Nya Zeeländska cricketlandslaget spelade landskamp mot England under tiden vi var i Dunedin så vi gick och tittade på det en dag också. Just denna matchen spelades i fem dagar(ja ni läste rätt, 5 dagar!) och slutade oavgjort eftersom tiden tog slut. Ganska snopet för dem som hade varit och tittat alla fem dagarna att inte få se ett avgörande, men det är så cricket funkar. En väldigt konstig sport! Men nu har vi åtminstone sett det live.

 

Nästa stopp blev i Invercargill där vi gjorde en dagsutflykt till Bluff, som är den sydligaste staden på Nya Zeeland och också i princip så lång bort man någonsin kan komma från Sverige utan att åka ut i rymden.

Bluff är världskänt för sina ostron som sägs vara de bästa ostronen i världen. Självklart var vi tvungna att testa detta, och efter ett ostron var kunde vi inte få ner någonting mer. Det var bland det äckligaste vi ätit på resan hittills, så det där med ostron är nog inget för oss!

 

 

Nu var det dags för oss att vända norrut igen, och vi åkte mot Fiordland och Milford Sounds. Vägen dit var det vackraste landskapet vi sett i våra liv. Stora berg tornade upp sig längs vägen och det fanns vattendrag med kristallklart vatten överallt. UNESCO har gjort hela Fiordland till ett världsarv och det anses av många vara det vackraste stället på jorden (förutom Färnäs tycker Stefan), och det kan det mycket väl vara!

Vi hann med att gå på en kort vandring upp till Key summit, 919 möh, innan vi lämnade Fiordland bakom oss.

 

 

Nästa del av resan bestod av mycket Lord of the Rings location scouting, så om ni inte är intresserade av nörderi från filmerna kan ni hoppa över detta stycket!

Första stället vi besökte var Fangorn Forest. Det är otroligt hur Peter Jackson lyckades hitta alla locations, för vi har verkligen fått anstränga oss, trots vår location guidebook med detaljerade vägbeskrivningar, för att hitta till inspelningsplatserna. Fangorn Forest, och alla övriga ställen vi varit på hittills, är verkligen precis som man tänker sig när man ser filmerna. Det är som att ta klivet rätt in i filmen och man kan se framför sig hur karaktärerna springer förbi en i jakt på orcher.

Nästa location vi åkte till var skogsslänten vid Amon Hen, där Merry, Pippin och Frodo gömde sig bakom en nedfallen trädstam och ett träd när Uruk Hai sprang förbi i jakt på The Fellowship.

Vid samma ställe fanns också strandkanten där de hade sitt läger precis innan striden och där Frodo och Sam åkte iväg i båten i slutet på första filmen.

Efter denna inspelningsplats var det dags för utkanten av Fangorn Forest, där Merry och Pippin lyckas fly från Uruk Hai efter deras strid mot Rohirrim och där Aragorn, Legolas och Gimli hittar den stora högen av brända orcher inte långt senare. När vi sparkade lite i gräset så kom det fram gammalt kol från inspelningen, trots att det är över tio år sedan orcherna brändes där!

Sista platsen som vi har besökt hittills var stället där Frodo, Sam och Smeagol ligger på klippan och för första gången ser olifanter, som sedan blir överfallna av Faramirs män.

Idag hade vi tänkt att åka och kika på ytterligare en location, där det fanns 7 olika inspelningsscener på samma ställe. Riktigt bra tänkte vi! Då fick vi reda på att gubben som ägde landet hade tröttnat på att massvis av folk kom dit och tittade så han hade stängt igen det för ett år sedan. Eftersom allemansrätten inte finns här så får ingen gå in på hans mark utan tillåtelse. Väldigt snopet, men så kan det gå!

 

 

Nu är det slutsnackat om Lord of the Rings! Just nu är vi i Queenstown, även kallad the adventuresports capital of New Zealand. Alla extremsporter man kan tänka sig finns här och många åker hit enbart för att utöva dessa.

Vi beslöt oss för att boka in tre saker: Whitewater rafting, Bungyjump och Skydive!

Först ut var Bungyjump. Det var inte vilket Bungyjump som helst, utan ett som är 134 meter högt! Vi tänkte inte så mycket på höjden innan utan tyckte det lät bra. När så dagen för bungyn kom började man dock tänka på hur mycket 134 meter faktiskt är. Nervositeten kom lagom till det var dags att sätta sig på bussen och åka mot hopplatsen.

När man stod ute på plattformen och tittade ner, bara sekunder innan det var dags att hoppa, kändes det som att magen skulle vändas ut och in. När man hoppade ut så upplevde man den läskigaste stunden i livet hittills! Det var en enorm adrenalinkick att falla mot marken i flera sekunder innan bungylinan tillslut spändes ut och stannade upp fallet. Efteråt pumpade adrenalinet ett bra tag innan man kom ner på jorden igen!

 

 

Aktivitet nummer två var Whitewater rafting. Det var inte alls en lika adrenalinfylld upplevelse som bungyn, men fortfarande en väldigt trevlig tvåtimmarstur längs floden. När det väl kom några forsar var det rätt fartfyllt ändå, och vi hade en bra guide som underhöll oss hela tiden.

Resan dit var nog det värsta. Vägen var sjukt smal och gick längs ett lodrätt stup som slutade hundra meter nedanför. Under bussresan berättade guiden hur delar av vägen ibland rasade ihop och störtade rakt ner till botten. På flera ställen hade vägen fått byggas om på grund av detta, senast för två månader sedan, så vi var lite oroliga när bussen ibland nästan hade ett hjul hängandes utanför vägen!!

 

 

Idag var det så dags för skydive!

Efter bungyn var vi inte alls nervösa för detta eftersom många vi pratat med har sagt att bungyjumpet är värre än skydive.

Mycket riktigt så var det inte alls någon hemsk känsla att kasta sig ut från flygplanet, 16200 feet ovanför havsnivån, utan vi bara njöt för fullt under det 60 sekunder långa frifallet innan fallskärmen vecklades ut.

 

 

Vi har såklart hunnit med att göra andra saker än bara extremsporter här i Queenstown. Eftersom det är många backpackers här är det förstås mycket festande också. Nu i söndags var det St Patricks Day, och det firade vi fullt ut! Vi lärde känna två svenskar som bodde på vår camping, Tobias och Amanda, och tillsammans med dem och några andra festsugna backpackers drog vi ut och gjorde St Patricks Day till en mycket minnesvärd kväll. Det var den dagen då hela Nya Zeeland förvandlades till Irland för en dag, och det var riktigt grymt!!

 

 

Tyvärr funkar det inte att lägga upp några bilder, extra synd eftersom vi har många bra på lager men det kommer vid ett senare tillfälle. Tills dess, ha det gött och simma lugnt!

 

 

Hej på er alla där hemma!

Vi försöker verkligen skriva ofta, men som ni märker går det inte så bra. Från och med nu ska vi försöka få iväg ett inlägg i veckan åtminstone, men först ska vi skriva en resumé av de senaste veckorna.

 

 

Efter att vi lämnat Adelaide kände vi att det var dags att uppleva Australiens kultur riktigt ordentligt. Därför körde vi till Barossa Valleys vindistrikt!

I Barossa besökte vi många vingårdar, och till vår förtjusning hade de flesta även gratis vinprovning! Vi fick i oss många glas av "kultur" under de två dagarna vi spenderade där.

 

Från Barossa Valley åkte vi sen mot Australiens outback. På vägen dit stannade vi några dagar i en stad som hette Mildura. Det var en riktigt avslappnad stad där vi mest chillade och tränade bara.

Efter några dagar kom vi fram till Broken Hill, en liten stad mitt ute i ingenting som är helt omgiven av ödemark. Vi spenderade några dagar där och hann med ett och annat. Vi besökte:

 

Royal Flying Doctor Service - I outbacken bor många människor väldigt avsides, det kan faktiskt vara upp till flera mil till närmaste granne i de mest extrema fallen. Eftersom det då är svårt att få medicinsk vård snabbt om det behövs bildades RFDS, som alltså är den flygande doktorn.

Efter att ha bott hemma hos folk och på hostel hela vistelsen i Australien kände vi att det nu var dags att byta livsstil litegrann. Vi behövde dessutom ett transportmedel för att ta oss från Melbourne och runt de södra delarna av landet som vi ville besöka.

Vi bestämde oss för att hyra en campervan. Ett mycket smidigt val om man kan tänka sig att bo i sitt fordon några veckor. Nu hade vi ju transport och boende i ett, en väldigt bra combo!

    Efter att ha spenderat en sista dag med våra tyska vänner Jens och Dominic, som vi har blivit väldigt bra kompisar med, körde vi ut från Melbourne mot nya äventyr.

 

 

Första stoppet på vår roadtrip blev Ballarat, en gammal stad från guldrushen på 1800-talet. I Ballarat besökte vi Sovereign Hill, en liten by som var uppbygd precis som det såg ut under guldrushen.

Vi fick gå ner i de gamla gruvgångarna och se vart man hade hackat fram guldet för 200 år sedan. Vi fick också lära oss hur man gjorde trähjul till vagnarna på den tiden genom en demonstration en gubbe hade.

Men det häftigaste var ändå när vi fick se en stor guldklimp, värd över en miljon kronor, smältas ner framför våra ögon och sedan kylas ned till fast form igen. Det var en väldigt häftig känsla att få hålla i en guldklimp värd så mycket pengar.

 

 

Efter Ballarat åkte vi mot huvudmålet för resan: The Great Ocean Road!

Great Ocean Road är, precis som det låter, en väg som går längs kusten och som har många aktiviteter längs vägen. Man kan göra den väldigt snabbt på 1-2 dagar eller ta det lite lugnare och hinna se mer.

Vi valde att ta det lugnt och det tog oss 5 dagar att ta oss igenom hela sträckan, som inte är mer än 243 km!

Under vår tid på Great Ocean Road hann vi med att:

• Chilla
• Fika (Väldigt mycket!)
• Bada
• Gå på bio
• Kika på alla "klassiska" saker som måste göras längs Great Ocean Road
• Titta på Superbowl

 London Bridge.

 

 

Efter att vi klarat av Great Ocean Road kom vi fram till Adelaide.

I Adelaide tog vi det mest lugnt, chillade på stranden och kikade lite i centrum.

 

 

Nu har vi sakta men säkert börjat att ta oss tillbaka mot Sydney där vi ska lämna av bilen så småningom. Resten av roadtripen kan ni läsa om i nästa inlägg!

 

Från Canberra visste vi inte riktigt hur vi skulle ta oss till Melbourne. Vi tittade på busspriser, men de låg på cirka 600kr, och det ville vi inte spendera enbart på en resa.

Efter mycket letande på internet hittade vi tillslut några tjejer som sökte respartners till Melbourne. De hade bil och vi behövde bara betala 200kr för att åka med.

Detta var naturligtvis ett riktigt bra pris för den 8 timmar långa resan, så vi beslöt oss för att åka med dem.

 

 

Väl framme i Melbourne fick vi lov att börja leta husrum, för som det har blivit på den senaste tiden så hade vi inte fixat detta innan. Ganska snart gick det upp för oss att allting var näst intill fullt, men som tur var lyckades vi hitta ett hostel som hade två bäddar åt oss till sist.

 

 

De två första dagarna i Melbourne spenderade vi på Melbourne Park för att titta på Australian Open.

Det var riktigt roligt att få se en Grand Slam-turnering live, och det var en stor folkfest!

Vi hann även kika på staden, so var väldigt lugn och härlig för en storstad.

 

 

Efter några dagar flyttade vi ut till St Kilda, en ställe några minuter med tåget utanför stadskärnan.

Vi fullkomligt stortrivdes där, det var ett perfekt ställe att vara på!!

Fullt med caféer och parker, och stranden låg precis bredvid också. Ett riktigt Europeiskt indieställe som var väldigt relaxed.

Melbourne var en väldigt europeisk stad med många feta arenor och stränder. Det fanns en stor botanisk trädgård och till och med china town!(som vi åt i en av dagarna)

 

 

Sista helgen i Melbourne firade vi Australiens nationaldag, Australia Day, med John från Sverige och Andy (vår polare från Perth) och hans vänner hela natten med fyverkeri ifrån botaniska trädgården. På söndagen gick Emil och såg på Australian open-finalen live, och sedan på måndagen gjorde vi oss i ordning för att resa vidare.

 

 

Fortsättningen på resan får ni läsa om i nästa inlägg!

 

Efter lite letande och mycket förvirrade dalmasar i storstan, hittade vi tillslut till Bondi Junction där vi skulle bo under Syndeyvistelsen. Där kom våra roommates Agnes och Linnea och hämtade upp oss.

Vi gick en lång vandring med all vår packning innan vi kom fram till boendet. Det var ett litet mysigt enplanshus som var perfekt att bo några veckor i.

 

 

Dagen före nyår gick vi runt i city och letade efter den perfekta platsen att spendera tolvslaget på. Vi hittade den absolut bästa platsen i hela staden, och vi bestämde oss för att den platsen skulle vi ha även om vi skulle dö på kuppen!

 

 

05:30 på nyårsaftons morgon vaknade vi med ett ryck av vad vi trodde var brandlarmet. Det var det inte, det var alarmet som vi själva hade ställt kvällen innan. Det var dags att bege sig mot "den perfekta platsen".

Tro det eller ej, men vi var inte de enda som hade tänkt samma tanke. När vi kom fram till grindarna var kön redan en kilometer lång!!! Så det var bara att ställa sig längst bak och vänta.

 

 

Två timmar senare kom vi innanför grindarna och sprang så snabbt vi kunde till utkiksplatsen. När vi väl hade knuffat till oss en bra plats på gräsmattan under ett träd var klockan 11 på morgonen, alltså endast 13 timmar kvar till tolvslaget.

Tiden fram till kvällen gick dock väldigt snabbt eftersom vi hade mycket trevligt sällskap i form av massa engelsmän vi träffat tidigare under resan och även Agnes och Linnea förstås.

 

 

Klockan 21:00 sköts det ett familjefyrverkeri som provsmak inför det stora fyrverkeriet tre timmar senare.

Efter familjefyrverkeriet stod vi upp på samma plats, tre timmar i sträck bara för att få stå längst fram under det 11 minuter långa och 50 miljoner kronor(?!?!) dyra nyårsfyrverkeriet.

Detta uppskattades inte av alla eftersom vi är rätt långa jämfört med alla asiater och resten av publiken. Tillslut tillkallades polis för att lugna ner den arga mobben som tänkte kasta bort oss från front row.

Vi fick hur som helst stå kvar, på den bästa platsen på land som Sydney kunde erbjuda, precis bredvid tv-kanalernas mediabox!

Här kommer ett litet smakprov på det underbara fyrverkeriet vi fick se:

Mycket resande, många upplevelser och lite internet.

Så har de senaste fyra veckorna varit för oss och därför har vi inte hunnit med att skriva någonting på bloggen. Som ni förstår kommer detta att bli ett väldigt långt inlägg, så se till att ni har en del tid på er när ni läser detta!

 

 

Vi börjar där vi slutade förra gången: I mitten av december åkte vi ut i skogen för vårt bushcamp!

Vi lämnade familjen Clout efter underbara dagar med surfning, god mat och trevliga värdar (underbara australiensare!).

Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss av bushcampet, men blev väldigt positivt överraskade när vi kom fram till campet. Det var riktigt fint med ett stort uppehållsrum som hade tv med 200 olika filmer, ett stort kök, biljardbord och till och med ett litet hemmagym!

 

 

Morgonen efter vaknade vi upp med rök och brandlukt runt hela campet. Under natten hade en stor bushfire spridit sig ända till området där campet låg, så det var bara floden som skyddade oss från elden. Det var ganska häftigt att se en hel skog brinna upp på andra sidan vattnet, bara 25-30 meter från där vi stod.

 

 

Efter frukosten var det dags för kanotturen längs floden. Vi fick paddla iväg och guiden stod kvar på land och sa att vi fick hitta dit vi skulle själva. Längre ner längs floden brann det på båda sidor om vattnet, så vi paddlade mitt igenom branden.

 

Nu har vi påbörjat vår resa söderut, med siktet inställt på Sydney!

Eftersom vi inte hittade någn bil att köpa eller att hyra, blev vi kvar två nätter extra uppe i Cairns för att titta på eclipsen. Tyvärr kunde vi inte se eclipsen under de minuterna som månen täckte solen till hundra procent, då det var ett stort moln ivägen. Vi såg dock eclipsen när solen var täckt till stora delar. Allt som allt så var det en riktigt häftig upplevelse när allt ljus plötsligt försvann och det blev mörkt i några minuter.

 

 

Efter eclipsen startade vi vår resa ner längs kusten. Eftersom vi inte fått tag på en bil har vi köpt ett så kallat Greyhoundpass. Det är ett "hop on- hop off" busspass, där vi kan stanna vart vi vill längs vägen och sedan hoppa på bussen igen när vi känner för att resa vidare. Mycket smidigt och väldigt billigt med tanke på hur lång vägen är ner till Sydney.

 

 

Vårt första stopp var i Mission Beach, där det var tänkt att vi skulle göra white water rafting, forsränning. Tyvärr var forsen avstängd på grund av att ett elbolag gjorde skötselarbete av en damm längre upp längs forsen, så det blev ingen rafting. Vi kommer dock att få pengarna tillbaka och satsar på att göra raftingen på Nya Zeeland senare istället.

 

 

Efter Mission Beach bar det av till Magnetic Island, en liten ö strax utanför Townsville. På Magnetic Island var det stora målet att se vilda koalor, men även att snorkla och bara ta det lugnt.

Greyhoundbussen kom fram till Townsville 01:30 på morgonen och nästa färja till ön gick 05:30, så vi fick sätta oss utanför färjeterminalen och sova några timmar.

 

 

Väl ute på ön träffade vi på en riktigt skön norrman som vi umgicks med under våra dagar på ön. Första dagen, eftersom vi inte fick checka in direkt, åkte vi till en strand där vi solade och badade hela dagen.

 

 

Dag nummer två var det dags att se vilda koalor. Vi drog på oss vandringsskorna och begav oss ut i bushen. Vi trodde att det skulle bli riktigt svårt att hitta koalorna, dem är ju inte så stora och sitter ofta högt upp i träden. Som tur var lyckades vi hitta en koala som satt i ett träd som var i en sluttning, så trädkronan var i jämnhöjd med stigen vi gick på. Vi var alltså riktigt nära koalan och fick några riktigt bra bilder.

Nu har det gått ett tag sedan vi senast gjorde ett inlägg. Vi har haft fullt upp och helt enkelt glömt bort bloggen i några veckor. Detta blir därför ett ganska långt inlägg, och vi börjar med en sammanfattning av dykarkursen från förra veckan.

 

Dykarkursen vi gick på var en 5-dagars ”Open Water Course” där vi först spenderade två dagar med dykarteori och de tekniska bitarna i poolen på Prodives anläggning. Vi hade två mycket duktiga instruktörer, Cameron och Junji, som lärde ut på ett enkelt och roligt sätt.
Efter de två första dagarna av mycket långa timmar i poolen var vi supertaggade på att äntligen få komma ut på Barriärrevet och dyka på riktigt.

 

På den tredje dagen blev vi hämtade riktigt tidigt, 06:10, utanför vårat hostel. Därifrån åkte vi till hamnen och hoppade på dykarbåten som skulle bli vårt hem de kommande tre dagarna.
Efter cirka tre timmars färd i båten var vi äntligen framme vid Barriärrevet.

De första dyken var tillsammans med instruktörerna. Vi gick igenom alla rutinkontroller och säkerhetsåtgärder, samt lärde oss hur man ska bete sig om man får slut på luft under vattnet.(Vi fick senare höra av en annan instruktör att om man verkligen får slut på luft 20 meter under ytan är man död innan man hinner komma upp i vilket fall)

 

Efter att vi hade gjort våra träningsdyk fick vi våra certifikat, och sedan var det dags att dyka helt själva för första gången.
Det var en helt fantastisk känsla att dyka ner på 20 meters djup och det enda man hör är sina egna andetag.
Vi såg mängder av olika sorters färgglada fiskar och koraller.(Vi hittade Nemo bl.a.) Även en och annan sköldpadda dök upp precis bredvid och simmade tillsammans med oss i några minuter.

 

Den andra kvällen på båten var det dags för vårt första nattdyk. Det kändes ganska olustigt att bege sig ner i det kolsvarta vattnet, speciellt när vi precis innan hade sett 3-4 hajar simma runt båten.
Det enda vi såg där nere var det ljus som våra ficklampor gav oss. Resten var som svarta väggar runt oss.
Lyckligtvis stötte vi inte på någon haj ”face to face”, men vi såg några på håll.

 

Efter våra 3 dagar på båten, med totalt 9 dyk, for vi hemåt mot fastlandet igen. Dykning är något som vi båda verkligen älskar och definitivt kommer att göra igen, så mycket som vi bara kan!

 

Den senaste veckan har vi bara tagit det lugnt och umgåtts med allt folk vi träffade på dykarkursen. ”Dykargänget” består av Marcus och Viktoria från Helsingborg, Dorte från Danmark, Aaron från Kanada, och Viktoria från Tyskland.
Vi har solat och badat mycket vid The Lagoon, en utomhuspool i en park i Cairns, och även haft några grillkvällar där.

En kväll hängde vi med på ett träningspass med Cairns Runner Club. Det var cirka 50 personer som sprang en bana tillsammans, så det var roligt med lite träningssällskap.

 

De senaste dagarna har vi kämpat för att hitta en bil att hyra eller köpa till vår färd söderöver. Tyvärr finns det inga bilar att köpa eller hyra, detta på grund av ”the eclipse”. Tydligen så är det en mycket speciell solförmörkelse nu på torsdag, så hela världen har rest till norra Australien för att titta på denna.(Det är bara här man kan se den) Detta innebär att vi inte har något husrum i Cairns och vi har ingen bil att ta oss härifrån med.
Som tur var pratade vi med Viktoria, tjejen från Tyskland vi träffade på dykarkursen, och hon ville göra en liten roadtrip norr om Cairns i några dagar. Hon hade hittat en hyrbil, den enda som fanns kvar i hela Cairns, och vi beslöt oss för att åka runt i några dagar med den.

Vi har nu sett Tablelands, regnskogen med massvis av härliga vattenfall, lite av the outback och massor av andra saker.
Imorgon ska vi leta efter en hemlig lagun som ska finnas här i närheten av Cape Tribulation, där vi befinner oss just nu. Efter det åker vi tillbaka till Cairns, där vi förhoppningsvis hittar något husrum för natten. Gör vi inte det får vi försöka lösa det på något sätt.

Vi håller er uppdaterade!