New Zealand!
Hej på er!
Nu har vi lämnat Australien och landat på Nya Zeeland.
Sista veckan i Australien spenderades i Chatswood, några kilometer utanför Sydney centrum.
Vi bodde hos några gamla vänner till Emils familj, familjen Hislop.
Under tiden i Chatswood gjorde vi inte så mycket alls. Vi var rätt slitna efter månaden i vår campervan med allt resande så vi ville bara ta det lugnt.
Vi hann dock med att åka med David(pappan i familjen) till Palm Beach där vi roade oss med lite bodysurfing.
Det var riktigt skönt att få ordentligt lagad mat igen efter många veckor med billig mat "on the road", och att få sova inomhus istället för i en bil.
Den första mars gick så planet till Nya Zeelands sydö. Vi landade i Christchurch som för två år sedan hade en riktigt stor jordbävning. Staden har fortfarande inte återhämtat sig och hela centrum är fortfarande avstängt eftersom inga hus är återuppbyggda.
I och med detta fanns det väldigt få vandrarhem kvar och som vanligt hade vi inte tänkt på att boka någonting i förväg, smarta som vi är!
Detta betydde att när vi kom fram till Christchurch Airport hade vi ingen aning om vart vi kunde bo över natten.
Som tur var lyckades en anställd på turistbyrån hitta en Holiday Park som hade extra bunkhouses som de vanligtvis inte använde, men nu öppnades det upp för vår skull. Riktigt bra Nyazeeländsk gästvänlighet där!
I samma veva hann vi med att boka en bil att ta oss runt med. Denna gången blev det inte en stor campervan utan en kombibil. Den går att sova i, men det är i princip allt den är duglig till. Vi fick ett väldigt bra pris på den dock, så vi sparar in en del pengar!
Efter två nätter i Christchurch där vi hann med att besöka en Chinese lantern festival(Firande av det kinesiska nyåret) åkte vi vidare. I och med jordbävningsskadorna fanns det ingenting att göra i Christchurch, som annars brukade vara en hyfsat stor stad.
Första stoppet på vår väg söderut blev Timaru. Timaru är en liten hamnstad som var väldigt trevlig att vara i. Vi hann med mycket träning i den enormt vackra parken som låg i utkanten av centrum.
Efter Timaru åkte vi vidare ner mot Dunedin, en av de större städerna på Nya Zeeland och den största på södra ön.
Dunedin, som för övrigt uttalas "Duniden" av nyazeeländarna, var ett ställe vi verkligen tyckte om. Det fanns ett 20-tal barer väldigt centrerat i mitten av staden och de flesta barerna var fullpackade varje kväll. Detta tog vi självklart tillvara på och såg till att gå ut och uppleva Dunedins uteliv. Vi hann också med att gå på bio, tre dagar i rad! Det var kanske lite extremt men vi var riktigt biosugna.
Det Nya Zeeländska cricketlandslaget spelade landskamp mot England under tiden vi var i Dunedin så vi gick och tittade på det en dag också. Just denna matchen spelades i fem dagar(ja ni läste rätt, 5 dagar!) och slutade oavgjort eftersom tiden tog slut. Ganska snopet för dem som hade varit och tittat alla fem dagarna att inte få se ett avgörande, men det är så cricket funkar. En väldigt konstig sport! Men nu har vi åtminstone sett det live.
Nästa stopp blev i Invercargill där vi gjorde en dagsutflykt till Bluff, som är den sydligaste staden på Nya Zeeland och också i princip så lång bort man någonsin kan komma från Sverige utan att åka ut i rymden.
Bluff är världskänt för sina ostron som sägs vara de bästa ostronen i världen. Självklart var vi tvungna att testa detta, och efter ett ostron var kunde vi inte få ner någonting mer. Det var bland det äckligaste vi ätit på resan hittills, så det där med ostron är nog inget för oss!
Nu var det dags för oss att vända norrut igen, och vi åkte mot Fiordland och Milford Sounds. Vägen dit var det vackraste landskapet vi sett i våra liv. Stora berg tornade upp sig längs vägen och det fanns vattendrag med kristallklart vatten överallt. UNESCO har gjort hela Fiordland till ett världsarv och det anses av många vara det vackraste stället på jorden (förutom Färnäs tycker Stefan), och det kan det mycket väl vara!
Vi hann med att gå på en kort vandring upp till Key summit, 919 möh, innan vi lämnade Fiordland bakom oss.
Nästa del av resan bestod av mycket Lord of the Rings location scouting, så om ni inte är intresserade av nörderi från filmerna kan ni hoppa över detta stycket!
Första stället vi besökte var Fangorn Forest. Det är otroligt hur Peter Jackson lyckades hitta alla locations, för vi har verkligen fått anstränga oss, trots vår location guidebook med detaljerade vägbeskrivningar, för att hitta till inspelningsplatserna. Fangorn Forest, och alla övriga ställen vi varit på hittills, är verkligen precis som man tänker sig när man ser filmerna. Det är som att ta klivet rätt in i filmen och man kan se framför sig hur karaktärerna springer förbi en i jakt på orcher.
Nästa location vi åkte till var skogsslänten vid Amon Hen, där Merry, Pippin och Frodo gömde sig bakom en nedfallen trädstam och ett träd när Uruk Hai sprang förbi i jakt på The Fellowship.
Vid samma ställe fanns också strandkanten där de hade sitt läger precis innan striden och där Frodo och Sam åkte iväg i båten i slutet på första filmen.
Efter denna inspelningsplats var det dags för utkanten av Fangorn Forest, där Merry och Pippin lyckas fly från Uruk Hai efter deras strid mot Rohirrim och där Aragorn, Legolas och Gimli hittar den stora högen av brända orcher inte långt senare. När vi sparkade lite i gräset så kom det fram gammalt kol från inspelningen, trots att det är över tio år sedan orcherna brändes där!
Sista platsen som vi har besökt hittills var stället där Frodo, Sam och Smeagol ligger på klippan och för första gången ser olifanter, som sedan blir överfallna av Faramirs män.
Idag hade vi tänkt att åka och kika på ytterligare en location, där det fanns 7 olika inspelningsscener på samma ställe. Riktigt bra tänkte vi! Då fick vi reda på att gubben som ägde landet hade tröttnat på att massvis av folk kom dit och tittade så han hade stängt igen det för ett år sedan. Eftersom allemansrätten inte finns här så får ingen gå in på hans mark utan tillåtelse. Väldigt snopet, men så kan det gå!
Nu är det slutsnackat om Lord of the Rings! Just nu är vi i Queenstown, även kallad the adventuresports capital of New Zealand. Alla extremsporter man kan tänka sig finns här och många åker hit enbart för att utöva dessa.
Vi beslöt oss för att boka in tre saker: Whitewater rafting, Bungyjump och Skydive!
Först ut var Bungyjump. Det var inte vilket Bungyjump som helst, utan ett som är 134 meter högt! Vi tänkte inte så mycket på höjden innan utan tyckte det lät bra. När så dagen för bungyn kom började man dock tänka på hur mycket 134 meter faktiskt är. Nervositeten kom lagom till det var dags att sätta sig på bussen och åka mot hopplatsen.
När man stod ute på plattformen och tittade ner, bara sekunder innan det var dags att hoppa, kändes det som att magen skulle vändas ut och in. När man hoppade ut så upplevde man den läskigaste stunden i livet hittills! Det var en enorm adrenalinkick att falla mot marken i flera sekunder innan bungylinan tillslut spändes ut och stannade upp fallet. Efteråt pumpade adrenalinet ett bra tag innan man kom ner på jorden igen!
Aktivitet nummer två var Whitewater rafting. Det var inte alls en lika adrenalinfylld upplevelse som bungyn, men fortfarande en väldigt trevlig tvåtimmarstur längs floden. När det väl kom några forsar var det rätt fartfyllt ändå, och vi hade en bra guide som underhöll oss hela tiden.
Resan dit var nog det värsta. Vägen var sjukt smal och gick längs ett lodrätt stup som slutade hundra meter nedanför. Under bussresan berättade guiden hur delar av vägen ibland rasade ihop och störtade rakt ner till botten. På flera ställen hade vägen fått byggas om på grund av detta, senast för två månader sedan, så vi var lite oroliga när bussen ibland nästan hade ett hjul hängandes utanför vägen!!
Idag var det så dags för skydive!
Efter bungyn var vi inte alls nervösa för detta eftersom många vi pratat med har sagt att bungyjumpet är värre än skydive.
Mycket riktigt så var det inte alls någon hemsk känsla att kasta sig ut från flygplanet, 16200 feet ovanför havsnivån, utan vi bara njöt för fullt under det 60 sekunder långa frifallet innan fallskärmen vecklades ut.
Vi har såklart hunnit med att göra andra saker än bara extremsporter här i Queenstown. Eftersom det är många backpackers här är det förstås mycket festande också. Nu i söndags var det St Patricks Day, och det firade vi fullt ut! Vi lärde känna två svenskar som bodde på vår camping, Tobias och Amanda, och tillsammans med dem och några andra festsugna backpackers drog vi ut och gjorde St Patricks Day till en mycket minnesvärd kväll. Det var den dagen då hela Nya Zeeland förvandlades till Irland för en dag, och det var riktigt grymt!!
Tyvärr funkar det inte att lägga upp några bilder, extra synd eftersom vi har många bra på lager men det kommer vid ett senare tillfälle. Tills dess, ha det gött och simma lugnt!
